Hej Sven! Tydligen var det dags för ytterligare en storm och även om vi inte upplevde den som lika obehaglig som den vi hade i november, har andra drabbats långt mycket värre. Vattenflödena är höga på många ställen i Skåne och det kommer sannolikt att bli dyrt att åtgärda de skador detta innebär. 1.5 meter hade vattennivån höjts i Limhamn, där jag bodde förut och det är ju rejält för att vara Sverige. Vi får se vad de säger om skador etc på nyheterna när vattnet dragit sig undan. Det har också skett olyckor med dödlig utgång. Jag ryser när jag tänker på det! Det är som om moder jord tar igen det hon inte fick i förra stormen då INGEN dog i Sverige. Ja, det låter knäppt och vidskepligt men det var den tanke som slog mig tidigare idag.
Stormen har också inneburit att jag och Hailey har spenderat två hela dagar hemma bortsett från den stund jag gick och handlade, dock utan dottern som var hemma med sin pappa som är krasslig idag. Eftersom han var tillräckligt pigg för att vara uppe större delen av tiden, var dagen egentligen ganska mysig. Och Hailey blev trots allt inte totalt uttråkad. Igår var det på gränsen trots att jag lekte med henne en hel del. Men ingen kan underhålla henne som Bobby, det är en sak som är säker! De två har haft något särskilt från första stund. Jag hör vissa säga att de känner att bebisen inte får någon nära relation till den föräldern som inte är hemma från början, men det är stämmer inte in på på dottern och maken. Jag är så tacksam på så många vis för min fantastiska man! På något sätt orkar ju de flesta ensamstående föräldrar men jag förstår inte hur!
Imorgon hoppas jag att maken är så pass mycket bättre att vi kan gå ut alla tre tillsammans. Om inte, måste jag i alla fall se till att jag och Hailey kommer ut en ordentlig sväng.
Bild från igår på nyvaken liten tjej. Händerna i munnen som alltid numera!
Vår lilla kan nu också sitta själv korta stunder. Hon tar stöd med händerna framåt och åt sidorna ibland men över lag är balansen inget vidare ännu. Med andra ord får man passa henne noga och en av oss brukar därför sitta bakom henne eller så lägger vi kuddar där.
/Jenny
